Då så

Jag har ångrat mig. Jag håller på United och Chelsea. Och Djurgården.

Varför?

Jo, för att jag har kommit på att jag måste gjort något som har pissed off sportgudarna. Jag vet inte vad men det måsta varit något för ca 3 år sen. Jag höll på mina riktiga lag och allt var frid och fröjd. Men sen. Pang. Arsenal börjar förlora skumma matcher dem inte borde forlora. AIK går allt emot och faller på mållinjen. Don't get me wrong, sportgudarna är elaka, petty m-fuckers. Dem ger mig falskt hopp för att i sista sekund förstöra allt för mig.

Exempel: De (sportgudarna) tar upp AIK till allsvenskan. De låter dem spela den bästa fotbollen i Sverige, allt är på topp, och sen men sekunder kvar, BAM - torsk och vi losar SM-guldet till ett gäng från Borås.

Exempel 2: Det blessar Arsenal med gudomlig talang och spelidé. De ger Arsenal den bästa tränaren i hela världen. De vinner saker och för ca tre år sen, när jag gjorde något fel. BAM.

Arsenal spelar fortfarande den bästa fotbollen och har den bästa tränaren men sportgudarna ger en kvittering till mediokra motståndare i 97:e minuten. De ger Man U och Chelsea mål i 97:e minuten på straff. Liga/FA/Carling borta. Förlust.

Champions League. De tar oss till final. Vi spelar bäst. BAM. En svensk vänder allt i slutet och förlust.

De gör allt detta för att jävlas med mig och därför ber jag härmed om ursäkt till alla Arsenal och AIK fans. Därför har jag nu beslutat att hålla på Man U, Chelsea och Djurgården. Allt för att ge Arsenal och AIK en ärlig chans att vinna saker.

Detta kanske blir rörigt och helt oförståligt men jag skriver i ren vrede. Jag kommer förmodligen inte komma ihåg vad jag skrivit. Black out. Black out i ren vrede.

Ni kanske tror att jag bara skojar om detta, men detta är helt sant. Jag håller numer på Man U och sånt skit. Det här är den värsta dagen i mitt supporter liv och jag är fed up to here (håller handen typ i brösthöjd) med att de ska fucka upp allt för mig och mina forna favoritlag.

No more, sportgudar. No more.

I'm done.